Den eviga motgången
Hej! Att jag skulle ha min egna blogg är något som aldrig riktigt har varit aktuellt, ändå sitter jag här med en blogg nu. Det är lite så mitt liv är. Det svänger hit och dit på bara några sekunder och jag tänkte att det kan vara kul för er att läsa om det. Jag kommer skriva om allt möjligt och förhoppningsvis tycker ni att det är roligt att läsa. Bloggen kommer bestå av både gamla och nya saker som händer mig men jag tänkte börja med det som hände för några veckor sedan.
Det var en tidig lördag morgon i södra Stockholm. Nyvaken som jag var så skulle jag bara stappla ned för trappen och in till badrummet men oj vad gammal jag kände mig. Kroppen knakade och dregglet som samlats i munnen under natten kändes som nygräddat fågelbajs. Usch vad äckligt det smakade och kändes. Vår hund, en schäfer på 12 månader kom nyfiket för att se vem det var som stapplade ned för trappen men när han såg mig så stelnade han till. Han såg ut att ha sett ett spöke. Jag försökte klappa honom men han sprang och gömde sig i soffan… Så mycket för människans bästa vän…
Hela morgonen hade känts usel. Inte en sån känsla man vill ha några timmar innan en match. Det som skulle ske om några timmar skulle sätta rejäla käppar i hjulet för mig och min framtid…
När klockan slog ett så var det dags för match. En fotbollsmatch som egentligen inte betydde någonting eftersom att det var försäsong. Jag hade verkligen funderat på om jag verkligen skulle spela matchen pga en viktig grej som skulle ske om några dagar. Korkad som jag är så bestämde jag mig för att bara spela första halvlek.
Vilka tror att jag bara spelade en halvlek? Tror ni tänker rätt… Jag fortsatte även i andra halvlek och ungefär halvvägs in i den så blir det en onödig duell, självklart så blir jag skadad…
Jag trodde inte det var sant! Jag kände att det var menisken i knät som hade förrått mig och den där viktiga grejen jag skulle göra om bara tre dagar var kört… Den grejen var för övrigt testerna till Polishögskolan.
Nu efter några veckor av läkarundersökningar och tänkande så kan vi konstatera detta. En fastsydd menisk och ett trasigt korsband har skjutit upp mina planer på att bli polis men något år och kanske min fotbollskarriär för alltid…